Det somnade alldeles nyss en utslagen liten hjälte i min famn, tidigare än hon någonsin somnat
för natten men det är ju trots allt onsdag och då brukar Stella vara tröttare än vanligt
eftersom vi är på babysim på onsdag förmiddagar.
Det var fjärde gången idag, och nu idag kändes det äntligen som vi hade hittat
en bra rutin för det där med sömn och mat innan babysimmet.
Stella är en sån fruktansvärt aktiv liten tjej, hon är inte still en sekund, samma gäller
när vi badar, det finns ingen annan bebis i vattnet som sprattlar och är så aktiv som hon är.
Dom gångerna vi ska ha "vila" och låta våra barn slappna av så plaskar hon som en tok,
det är väl tur att någon av bebisarna kan underhålla dom andra! 
Hur som helst blir hon fruktansvärt trött och hungrig efteråt och jag har prövat lite olika
tekniker för att försöka ha henne både utvilad och mätt, för att det inte ska bli ren kalabalik
i omklädningsrummet efteråt. Stella har skrikit och varit så fruktansvärt övertrött och hungrig
så svetten har bara sprutat på mig. Det är inte lätt att få till det där med att både ha en
utvilad och mätt bebis när babysimet är precis vid den tiden som Stella annars brukar
vara trött och sover, och speciellt inte när ens lilla krabat har bestämt sig för att bara
bråka med maten om hon inte är hungrig!

Detta planerande alltså ;) 

Idag ville min pappa följa med och titta på Stella när vi badade, så idag hade vi lite publik,
det gillade Stella! Morfar är en klar favorit i hennes ögon :) 

Jag fick förfrågan idag (det var inte den första)
hur det känns att vara så mycket ensam med en liten bebis, dygnet runt,
på veckorna när Jens jobbar. Hur jag orkar med vardagen och om jag "verkligen mår så bra
som jag säger" ? 
Har funderat fram och tillbaka och kan inte sluta tycka att det var en väldigt konstig formulering,
skulle det vara konstigt om jag mådde bra bara för att jag är ensam med min bebis på veckorna? 
Jag vet inte hur andra fungerar, men jag kan fortfarande må bra och vara lycklig trots att jag är
trött i perioder. Jag tycker det är jobbigt ibland, såklart, precis som alla mammor tycker (även dom 
som har papporna till sina barn hemma varje kväll och natt). Jag kan vara sjukt trött och jag
kan såklart känna mig ensam. Men tack o lov så är Jens en utav dom få killar som det går att prata med,
och även om han är många timmar härifrån så är han bara ett telefon samtal bort och jag kan
alltid ringa honom och prata när jag känner att jag är trött och behöver prata av mig lite.
Och vem är jag att klaga? Precis lika jobbigt som jag ibland kan tycka det är att vara ensam med ett
litet barn, lika jobbigt tycker Jens att det är att inte kunna vara hemma hos oss, och att inte få träffa
sin lilla bebis varje dag! Det skulle iallafall för mig vara mycket värre än att inte få sova på natten!
Jag mår bra! Jag är väldigt trött ibland. Men jag mår också väldigt bra! 

Jag fick förövrigt ett sånt där roligt spontan besök idag med, min kusin Jerry, kom
förbi och drack kaffe & satt och tjötade. 

Nu ska jag slänga mig framför tvn och ha min egentid (detta är enda stunden på dygnet som jag
har det och det är faktiskt väldigt skönt :D ) 
Imorgon kommer Jens hem, jag längtar så efter honom! Sedan är han ledig hela nästa vecka,
det betyder massa familjetid! :D 
Godnatt! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu var denna måndagen över, eller kanske inte riktigt än, men Stella har iallafall somnat och då känns det alltid som att dagen är över efter en fartfull dag med den lilla skruttan.Idag fick jag och Stella ha Jens hemma en extra dag, han åker i...

Kan inte säga annat än att dagen blev perfekt även om vi inte hade nått speciellt planerat,är man nöjd och glad med livet så nöjer man sig med de lilla!Hur dagen började vet ni om ni läste mitt förra blogginlägg, sedan fortsatte dagen med attJens åkt...

  Nu var det Alla hjärtans dag igen och jag får för andra gången spendera den dagen med min stora kärlek, min fina Jens! Och inte nog med det så får jag fira den med min absolut största kärlek i livet, min underbara Stella! Jag minns förra året, då...

  blod, svet & tårar - ungefär så känns det efter att ha varit ute för första gången efter förlossningen och försökt göra något åt sin vikt. Jag tog Stella i barnvagnen och jogga å promenerade bort till mamma & pappa, ca 4km! Mamma kom och mötte os...

   Okej, här kastar jag iväg mitt första blogginlägg på bloggen. Har tänkt att skapa denna bloggen sedan Stella föddes, men nu 4,5 senare fick jag äntligen tummen ur. Det är ju inte det lättaste, att få tid till sådant här, med en liten bebis i hem...